tisdag 30 oktober 2012

Tisdag

Ja...inatt har det kommit hela 15cm snö!
Underbart vackert ute just nu. Barnen har varit ute och lekt, storpojkarna har skottat upp hela gården, thank god!
Hästarna har sprungit i hagen så snön sprutat.
Och ja....jag är på bättre humör idag.
Mycket bättre dag idag till och med.
Fan va jobbigt det är när man blir så påverkad av pms som jag. Riktigt jobbigt är det, jag tål ingenting, har noll tålamod och vill helst bara bli lämnad ensam. Och vilken skillnad det är, jag menar för några år sedan blev jag inte alls lika pms-ig.
Jag ber om ursäkt familjen.

Idag har vi haft fotosession här i Rönnäs, Moon och Johan har tagit kort på mig och Vega, som ska vidare till tidningen Föräldrar och barn. För ingen har väll lyckats undgå att nu i nr 11 kommer min första krönika. Glöm inte att köpa tidningen vänner.

Moon och Manne har för halloween-at här hemma genom att prova bästa sminkningen. Riktigt bra blev det.

Snart telefon intervju med vf,

Fridens,
Marita




måndag 29 oktober 2012

OMG!

Just precis nu är det lugnt och tyst, men jag har känslan av att helvetet bryter loss igen. Helt ärligt, fy faan  vilken jobbig dag det varit. Jag med mina pms vallningar plus 6 ungar som i princip klättrar på väggarna. Och ja, dom har varit ute oxå, på promenader och jakt,men så fort dom sammanstrålar blixtrar det. Hur.Ska.Veckan.Sluta?

Vi hade träff här idag, men det blev bara jag och AJ (plus barn) som satt och märkte produkter och handarbetede, gick sådär med bråkiga ungar.

Jag måste verkligen ha aktiviteter till dom under veckan, vi kommer alla att klättra på väggarna annars.

Jag tänkte baka tunnbröd idag eftersom jag köpte 20l i fredags, ja 20 liter.
När jag öppnar kylen finns skruttiga 4l kvar?! Vad göra med dom liksom?! Ingenting funkar för mig idag. Nästan så man längtar tills ikväll och få lägga sig igen, invänta en ny dag liksom.

Idag begravs min morfar i Stockholm. Jag hade inte möjligheten att åka ner, då jag just varit nere på lillebrors minnesstund.
Vi har drabbats hårt den sista tiden.
Nu i veckan är det dessutom begravning på Antes farbror.
Många tankar som snurrar, och många minnen att sortera och både glädjas och bli ledsen över.
Saker man önskar man både gjort och sagt. Jag tänker på min lillebror varje dag, vid något tillfälle. Ibland påminner barnen mig om honom, om dom gör eller säger något. Men jag antar att det är så här nu.

Jag orkar inte vara aktivt sörjande idag.
Nu planerar jag och fixar inför marknaden, första advent.
Det kommer bli awesom! Till och med ungarna är aktiva och producerar. Kul.

Jag lägger ut lite fler bilder från ihelgen.

Fridens,
Marita
Zacke om Per flår en lekatt


Ragna, fin-ragna!


Annjessika och Vega








Zacke


Helgen








fredag 26 oktober 2012

Komplicerade tankar, kärlek och höstlov!

Hej.....
Dagens stora fråga är Lugg eller inte?
Komplicerad hjärgympa med andra ord...
Snöar gör det, och jag svämmar över av julkänslor, doften av pepparkakor och griljerad julskinka.Ljusstakarna jag skäller på ungarna att låta vara ifred (skruvar sönder dom)
Ja, det finns mycket att glädjas över i jultider, och minst lika mycket att oroas och må dåligt över, men där är inte jag idag!

Jag och Vega va på äventyr i onsdags. Vi som aldrig åker på bara nöjes turer (förutom till Annjessika och elisabet)vi tog ett hastigt beslut om att åka till Handsktummen en sväng, för er som inte vet så ligger det utanför Stalon i  Vilhelmina. Där hälsade vi på Linda, och nu kommer jag osvikligt in på det här med vänner igen, men det är ju viktigt för oss levande.
Hon har funnits tilloch från i mitt liv i få se nu....18år, 18 lång år,fattaru Linda!!
Helt otroligt va tiden går.Hon har passat mina barn,tränat mina hästar,tapetserat mina väggar och vi har gjort både det ena och det andra tillsammans. Jag förundras fortfarande hur otoligt det är med sånna vänner, som man tappar bort under en tid, men när man ses tar man naturligt upp tråden igen.
Jag är glad. Att jag fått glädjen att uppleva det. Lilla jag liksom.
Jag släpper inte in många hela vägen, till det där innersta jag har. Och eftersom hon varit en av dom är jag extra glad att vi tagit upp tråden igen.
Ja, ni fattar...nu ska jag sluta upp med dom här långa kärleksförklaringarna jag har för mig.

Jo, det blir höstlov from idag. Heela nästa vecka.
Min äldre son kommer hem från Umeå ikväll och även han har lov.
Jag börjar bli lite stressad om jag ska vara ärlig. Hur sysselsätta alla? Vad göra? Vad är mindre dyrt att hitta på med en massa ungar?
Jag behöver struktur här känner jag. Hjälp någon!
Sa jag att det ska lagas lunch varje dag oxå, behöver därför vara lite kreativ bland grytorna. Jag menar, när jag och Vegis är hemma om dagarna, det är ju lite skillnad från att laga till åtta ungar, vissa i tonåren dessutom.
Stackars mig.

Nä men, så att....jag borde nog kolla recepten på tasteline nu.

Smart där Marita!

Kram på er!


torsdag 25 oktober 2012

Inga förväntninar- ingen besvikelse.

Vaknade lite trött och irriterad imorse. Blev inget lycksele för oss idag.
Jag såg fram emot att träffa Rebecka, men det kommer ju fler gånger.
Det här med förväntningar....

Hur skulle det vara om man slopade alla förväntningar på allt?
Så enkelt allt skulle bli, jag menar:
Har man inga förväntningar så slipper man ju bli besviken.
Lite så tänker jag.
Prova du med, och märk skillnaden.
Det är som det är, blir som det blir, och det funkar nog endå.

Jaja, skitväder ute, blåser som småspik i ansiktet. Jag har ju Manne hemma idag, han går ju i förskoleklass och dom går bara tre dagar i veckan. Han fyller förresten år på lördag.6 år.
På lördag ska vi ha pizzakväll här hemma, med gäster. Sen har Zacke beställt flåkurs med Per. På kurs med Per.
Intressant. Jag tror det är lekatt dom ska flå. Nått sånt.

Annars händer inte mycket idag...förutom tvätt,matlagning,utelek,hästfodring,kaninbytning,dammsugning,bakning,MiriamBesök,
lite så.....


Bra där Marita,

kram!

tisdag 23 oktober 2012

Vänner...

Hej på er.
Jag har riktigt längtat till er, eller bloggen. Att få skriva här.
Helgen har varit intensiv och underbart rolig. Jag har skrattat,(inte gråtit den här gången!) omgivit mig med människor jag älskar, och varit på madagaskar 3 på bio, skit film för övrigt.
Vi hade middag här hemma i helgen, min absolut närmaste (ante räknas inte) vän, Annjessika , som oxå är Vegas gudmor va hit på middag.
Vad gjorde man utan vänner?
Dom som kommer mig nära, och blir min vän blir också en del av min familj, det bara är så.
Min andra vän (jag har inte så många, bör tilläggas!) har jag haft besök av idag. Ibland kommer livet imellan oss  och vi hörs inte på ett tag, men när vi träffas är allt som vanligt och vi fortsätter där vi va sist. Vi är så grymt lika att det är skrämmande, och underbart.
När jag umgås med mina vänner mår jag så bra.
Jag har få, men dom jag har är äkta kärlek!
Vilken kärleksförklaring det blev!
Nog om det nu, i går va jag och A(ytterligare någon som börjar känna mig ordentligt!) ut till Forsnäs och hade syjunta hemma hos Annjessika, verry trevligt.
Vi har börjat få till en träff på veckobasis, och ska ses igen på måndag. Riktig syjunta kvalite börjar vi få till, vi snackar skit, slörplar kaffe, t´stickar och virkar mormorsrutor.
Jag hör hur det låter.
Tantvarning. Bara att inse. Marita = tant = sant.

Veckan har börjat bra tycker jag. Känns lite som att allt går bra nu, när kommer smällen igen typ.

Jag måste baka tunnbröd skulle ha gjort i söndags men det blev bio ist. Det hänger över mig lite. På torsdag ska jag och sonen till Lycksele, det hänger över mig jävligt mycket. Hoppas mannen följar så jag slipper köra.

Fridens liljor,
Marita







Vega


Efterrätt

Jag, Aj och Vega

Jag och Ante


torsdag 18 oktober 2012

Bannlysta åsikter?

Det här med manligt och kvinnligt.

För mig finns det saker som jag kallar typiska manliga sysslor, och typiska kvinnliga sysslor, iaf i min värld.
Om jag börjar med typiska omanliga sysslor:

vara alltför utseende fixerad (smink och grejer)
byta gardiner
virka,sticka och brodera.




Okvinnligt, enligt mig:

att vara alltför manhaffig.

Annars är det mesta ok.


Fördomsfull?
Antagligen.



Svammel och fina bilder

Fortfarande vintervitt ute trots hot om regn.
Övernattnings kompisen har åkt hem och Manne har hamnat framför tv:n. Har just försökt skriva både mat och handlar lista, men jag blir såå less....Fyller en a4 med saker att köpa, ska jag dessutom försöka göra en matsedel att följa får vi nog ta en varsin kundvagn när vi går in, blir ju ännu mera mat.
Har bakat råg-källarfranska nu på morgonen, blev asgott. Till och med Manne + kompis åt.
Försöker skriva lite idag,bara därför hamnar jag bland allt annat än just datorn och skrivningen.
Fler krönikor och sen arbetet med boken. Blir så trött på mig själv att jag aldrig färdigställer skiten, vet ju att jag mår så bra när det väl är gjort. Som med allt annat jag borde ha gjort avslut på.
Ibland är det verkligen bara bagateller man går och drar på, till slut är dom ju så tunga att man bara står stilla....sen gör du dom och en stor sten lyfts bort från dina axlar.
Suck på mig själv.
I helgen har vi middag här hemma, på lördag. Och då kommer det bli en trerätters,så det ät mycket som ska förberedas, inte minst städning!!
Jag ska ta bilder och lägga ut.
Älgkött hoppas jag att jag får ta hand om oxå....mycket om vi har tur! Svårt fattig jag känner mig nu när vi varit utan gris i sommar och därmed står utan griskött i vinter. Man är ju lite less på älgkött framåt våren.....





 Numera omöjligt att sitta i vardagsrummet med datorn eftersom Vega vill slå ihjäl den. Förvisad till köksbordet......

 Manne hjälper mig att bära hö till hästarna,nu när lägderna är tomma på mat utfodras dom med gö några gånger per dygn.
 Han anser förövrigt att Gimili är hans häst.

 Sötnosar!


Jag ser inga som helst likheter mellan oss.

onsdag 17 oktober 2012

Välkommen Onsdag!

Sen sist.
Har snön kommit.
Jag har gråtit, skrattat, varit på syjunta med tanterna (ett återkommande projekt hoppas jag!) haft besök av kär vän från Lse, jag har väll städat lite, bakat mycket. Svurit och garanterat missat något viktigt möte jag borde varit på.....

Åter igen har vi drabbats av en stor förlust.
Antes farbror har hastigt och oväntat lämnat oss.
Manfred har förlorat sin "kompis",(han cyklade ner till Sture så fort han såg bilen komma, för han skulle till sin kompis och fika, och va det nån gång han inte kom så frågade Sture efter honom.) och det är svårt att förklara för en femåring vad döden är. Och varför vi drabbas av den alltför ofta. Det förstår inte jag heller.
Jag har verkligen inte haft lust att blogga, och därför inte gjort det heller.

Men nu är jag här.
Utanför faller snön och den som kom igår har mot förmodan legat kvar över natten. Barnen va utom sig av förtjusning igår när dom kunde gå ut och kasta snöbollar. Riktigt så kul tycker väll inte jag att det är, men lite gemytligt, och lite julkänsla får jag allt.
Jag har min hovskötare här idag, inte hovslagare utan hovskötare! Hon tar hand om mina hästars hovar, filar när det behövs, och kommer med ris och ros. Idag är det Sixtens tur.
Hästarna ska nu(I helgen) flyttas till sin permanenta vinterhage, där dom går fram till våren kommer.
Nu ska hästarna sättas igång, och till min hjälp har jag hittat en tjej som verkan grym på just det här. Ska bli kul.

Ikväll är det judo för småbarnen, vilket dom bara älskar. Bra för dom att göra av med lite överskottsenergi!

Nu ska djuren utfodras,

Marita




tisdag 9 oktober 2012

Catwalk i Rönnäs!




Mjölig klänning, tjocksockar och bröd i ugnen.

Nu ut i hösten och fixa alla djuren. 
I långklänning, tjocksockar, Antes gummistövlar och huckle.
Ni skulle se!! :)

Kom ihåg!

Jag har gjort en egen almanacka (stavfel?). Av ett a4 block med hård pärm. Verry verry passande Marita.
Jag skriver i det med glada färger, glitter och många gem och lappar, kort och teckningar. Alla mina "to do lists" och typ hela mitt liv.

Trots det, glömmer jag.
På skafferi dörren i köket hänger kallelser till tandläkare och bvc, bland annant. Men jag glömmer

Vitaminer? Kanske.

"Mycket att tänka på"-stress? Nja.....har haft väldigt många slappar dagar på sistonde.

Åldern? Antagligen

Ibland blir det jävligt pinsamt, för jag glömmer saker som är så jävla självklara, typ....hrp, nu kommer jag inte på något :)
Jag har börjat skylla på min glömska, typ ..Ojdå- jag har blivit så jävla glömsk på sistonde, vet inte vad det är.

Fult Marita.

Då är ju vissa så" påminniga", att dom smsar kvällen innan, kom ihåg imorgon kl 10.

Precis som om man är tio år och inte kan passa tiden typ.


Komihåg att leva idag vänner, tack för att ni läser!


Marita



måndag 8 oktober 2012

Allting ordar sig

Vi är inne idag. Inatt hostade Manne ordentligt mycket, riktig sån falsk krupp. Läskigt blir det och man tycker så synd om dom. Med andra ord missade han ju skolfotograferingen idag vilket va tråkigt. Men fan va dyrt det är med skolkort! Speciellt när du har många barn.
Vega sparar sig nog tills inatt med att hosta, hon har börjat nu på dan. Blir trevligt.

Vilken vacker oktober dag det va i morse, till och med Ante som sitter i maskinen reagerade på just det. Inte lika vackert just nu kan jag säga....nu är det snarare jävligt grått och tråkigt.
Så hur gör man då när sånna här dagar kommer, dagar som är gråa och tråkiga både ute och inne (i själen)?
Det kan vara svårt att pigga upp sig själv när man är isolerad, och då syftar jag främst på att ett möte med andra människor är uppiggande, bara svårt att hitta människor i Rönnäs. Just nu fokuserar jag på att vi går mot jul.
Och mot julmarknaderna...planera julklappar och julbak, julmaten julgranen och framförallt ungarnas pyssel och pyntande.
Två månader kvar nu.....
Sånt snurrar i mitt huvud idag och jag känner mig på mycket bättre humör när jag tänker på hur vi ska ha det i jul. Min stora familj + jul, det är grejer det!

Allting ordnar sig.


Fridens,
Marita

fredag 5 oktober 2012

Dagarna i bilder.

Vega nu tio månader.


  • På väg hem nerifrån storvägen. Bageriet vid vår infart.

Framsidan.

Manne kommer med skolbuss. Här vänder bussen. Vi bor längst bort åt det här hållet.

Rebeckas otroliga mormorsrutor. Hon inspirerade flera stycken att börja virka! Det här ska bli något riktigt stort!

Min alldeles egna Rebecka! Som alltid finns på andra sidan luren, jag är glad att jag har just dig! just det ja, sonen Algot va ju med oxå!


Manne och Vega hämtar posten

tisdag 2 oktober 2012

En vanlig dag

Lika tråkigt ute idag.
Jag har en sjukling hemma idag, det ger sig aldrig. Förkylningen har svårt att släppa taget utan vandrar mest runt bland oss. Bara vi inte får löss nu oxå! Fan va förbannad jag bkir: Hörde ni på nyheterna att det faktiskt finns föräldrar som inte lustvättar sina barn vid lössattaker. Sant. Anledningen är alltså att dom inte vill utsätta barnet för kemikalier, utan låter då istället ungen bli halvt uppäten?! Hur får dom bort skiten liksom?! Och hur många andra hinner dom stackars barnen smitta?
Är inte detta misshandel så säg?!
Nu börjar det automatiskt att klia i huvudet på mig! Alltid när vi pratar om löss!

Det  har hänt att ett av mina barn ringt hem från skolan (sin egen mobil) gråtandes, retad, slagen och vill åka hem.
Hur hantera situationen?
I första hand kastar jag mig inte i bilen och hämtar ungen.
Du vet ju faktiskt inte hur allt gått till.
Och du har ingen koll på vad din egen unge gjort eller sagt. Kanske har du dessutom en unge som i sten förnerkar all inblandning, tittar storögt på dig och LOVAR.

Men visst är det jobbigt och sorligt att ungen känner sig utsatt. Mitt mammahjärta värker, och helst av allt vill jag åka dit och skrämma mobbaren ordentligt.
Jag målar upp i mitt inre hur hen sitter utfryst och gråter, hur hen får sparkar och slag, och dessutom hur vuxna skrattar och rycker på axlarna.
Hen kommer att få men för livet.
Hen kommer aldrig flytta hemifrån, hen`s tillit till andra människor finns bara inte.
Jag måste betala hen`s terapi i vuxen ålder.


Jag försöker lösa situationen över luren, ber ungen avvakta, men bestämer i mitt stilla sinna att upprepas det så kastar jag mig i bilen och hämtar ungen.

Väntar.....
Det ringer......och ungen deklarerar sin kärlek till den alldeles nyss påstådda mobbaren, dom är härmed bästa vänner.och frågar om hen får komma hem och leka.

Jag pustar ut.
Jag kanske slipper undan terapiräkningarna endå.

Marita

måndag 1 oktober 2012

Dagens bilder

Gimli och Sixten, glada blev dom när jag kom med hö.

Vad ska man hitta på........kallt och jävligt!

Dom här lökarna hann aldrig blomma, stängerna har blivit riktigt långa.

Här fick lillan sitta medans jag utfodrade hästarna. Jag har börjat stödmata nu, finns ju inget kvar för dom att äta ute....

Da bitch och sötisen Meja

Nu har vi varit ute, det finns ju hur mycket som helst att fixa med här på gården, men man får ju ingen lust att jobba när det är sånt här väder ute.

Några av skolbarnen har kommit hem, fikat , hemringning från lärare, och nu snart blir det mat. Väntar bara på högstadiekillarna.


Later,
Marita