tisdag 31 december 2013

Smycken

Jag fick så många vackra smycken i julklapp så jag vet inte hur jag ska hinna använda alla ! Tack för dom här Sol-therese!
Ellen Degeneres på tv och idag ska det städas . Vi blir bara hemma ikväll, men vi har lite rutiner kring det oxå.
Alla ungdomar är faktiskt inte uppe än. Sjukt- jag vet.
Dags att vaaknaa .....vi ska STÄÄDAA !

Gott nytt år önskar jag dig.
För egen del hoppas jag innerligt att det bli bättre än 2013.

Kramar Marita.

Nån frågade  om instagram , mitt namn där är ju maritaebervall . Inte mycket fantasi i den här holken !:)

måndag 16 december 2013

Det går fort nu....

En vecka kvar nu bara,till julafton. Alla förväntningar,som man förhoppningsvis kommer kunna infria. Som vanligt i iallafall i det här huset händer allt dagarna före. Jag pratar kaos, panik, frustration, ångest . Och förutom det så är det skinkan, gravlaxen och uppesittarkvällen. Jag har absolut blivit bättre på att jula på mitt eget vis, om man jämför med för några år sen.
Jag vill att vi är tillsammans, äter gott och har det bra.
Sen....på typ annandag kan vi gå vidare. Då är ju lixom julen över och förbi!
Det blev lusse bak ihelgen,jättegoda , och jättestora :)
Slut idag såklart!
Wilma och Moa åkte hem igår(flickvänner). Helgen har gått hiskeligt fort, dagen har gått väldigt fort(antagligen för att jag och Vega lekt med petshop huset heeela Dan....hon tröttnar inte!
Kram<3

tisdag 10 december 2013

Julen kommer snabbt varje år...


Jag blir fortfarande stolt när jag ser bilden på mig och barnen.
Det har hänt skit mycket dom senaste dgr, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad...


Alltid när vi närmar oss julen , är det precis som om jag får en chock..ungefär som att man blir lika nojjig varje vinter, när snön kommer och ingen har typ lagt om däcken.

Suck.

fredag 6 december 2013

Flottigt hår,men vad gör man inte för att få en lycklig tvååring?

Hej på er,
Nu ska jag på riktigt berätta vad som hände här i morse.
Jag och Vega brukar ligga i soffan och mysa lite när barnen gått till skolan halv åtta. Vi låg bredvid varran, hon åt sin välling och jag slö tittade på nyhetsmorgon.
Jag måste ha slumrat till.
Men inte hon.
Jag vaknade dock med ett ryck av att någonting hälldes i mitt hår. Jag hade rätt, det va body lotion, överallt kan jag meddela.
Hela mitt hår va blött , kletigt,kladdigt och ordentligt tilltaget dessutom. På soffan, på bordet, på mina armar.
Och där står hon, gnuggandes sina händer som jag lärt henne. Och såg förträffligt nöjd över att här ska det minsann smörjas.
Nåja, trots att håret är tvättat så känns det flottigt. Mysigt....
Jag ska säga dig: att den ungen är det mest påhittiga, uträknande, busiga. Hon lär sig blixt snabbt hur man ska , eller oftast, hur man inte ska göra. En tvååring. I trots.

Julen har kommit över mig, i dagsläget är det helt omöjligt att uppfylla barnens önskelistor. Och vill man ens om man hade möjligheten, ge dom allt? Jag skulle då inte göra det, nyaste mobiler, datorer, skor blablabla, du kanske känner igen dig, i den här hysterin.
Men trots allt vill man ju ge dom saker, och att dom ska få känna mystiken kring julen, väntan, längtan  och förhoppningsvis glada glittrande ögon när dom öppnar paketen.



Frågan är, räcker det om jag virkar ett gäng african flower, som just dom här heter, och gör ett gosedjur. Visst är dom söta??


måndag 2 december 2013

Snart måndag

Herregud va tiden går fort.
Jag hade en annan blogg innan den här, på siten minbebis, av en ren slump har jag nu suttit fast vid den i flera timmar, utan att märka att tiden springer iväg. Men det va inte det jag skulle säga, snarare att bilderna känns så avlägsna.Vega va bara halvåret och alla andra barn har utvecklats något enormt sen dess! Dom va ju skitsmå! Och nu ......vad ska man säga? Tiden springer ifrån oss. och varje gång jag får det kastat i ansiktet blir jag så låg! Men hur lätt är det att inte skjuta upp saker till senare, när listan kan göras hur lång som helst, över saker man anser varar en aning viktigare. Sen är dom plötsligt stora, revolter avlöser varandra och man måste ha  pinsamma föreläsningar eller (snack om det låter bättre) om sex och skydd och fy fan va fel det känns att prata o sånt med sina barn. Man försöker ju verka hur avslappnad och naturlig som helst, men nog känns det i hjärtat. Det går ju inte att förneka att dom är ju så små än! (även om dom är byxmyndiga och allt det där)

Jag blir svårt avundsjuk när jag kollar igenom den gamla bloggen, känns som om jag hade så mycket mer energi då, gjorde saker hela tiden.
Framför allt slår det mig att jag verkade vara så glad. Och det händer inte riktigt lika ofta längre,jag inser naturligtvis att allt som hänt det senaste två åren har betydelse till det.

Nu kämpar jag snarare för att hålla ihop,både familjen och mig själv. Målet är att få vara glad,lite oftare än idag.




Nu har jag så ont i arslet efter att ha suttit på golvet för att kabeln till datorn ska räcka, så nu ger jag snart upp.
Imorgon mina vänner är det måndag.
Ladda ordentligt!
Kram Marita











tisdag 19 november 2013

Börjar i tid..


Jo, nu har julmattan kommit fram, och idag va jag uppe och slet lite i julkartongerna, då jag vet hur lång tid det tar för mig innan jag är färdig med allt. Man blir alltid avbruten just när man jobbar som bäst och sen kan det ta flera dagar innan man får möjligheten att fortsätta.
På tal om jobb så ska jag ställa mig i bageriet på torsdag, i sakta mak såklart! Ska försöka lyssna på kroppen. Men nu när julen närmar sig vore det ju roligt att faktiskt ha sitt eget bröd hemma i frysen.
Tittade igenom gamla bilder och delar med mig av några, herre vad tiden rusar fram. Skrämmande.
Ny dag i morgon , nu har jag en del skrivande kvar innan jag släcker ner.
Gonatt!
Mita




 




 

torsdag 14 november 2013

Förslag på middag?

Hjärnan börjar gå på högtryck vid den här tiden, om man inte har kommit på någon middag.
(Jaa, varför gör hon inte en matsedel?)

Vega sover lunch på soffan idag, och jag har suttit bredvid henne med datorn i knät och, för ovanlighetens skull 1:an på tvn.
Det märks att det var ett tag sedan jag satt framför datorn, jäklar vad trött i ögonen jag blir.
På tal om ögonen , mina ögonlock  kan iblans när jag vaknar vara svullna, för att sen bli lite mer till sin ursprungliga form. Är det nu jag borde börja fundera över olika lyft? Eller bara låta åldern ha sin gång....jag menar, man kan ju inte alltid se ut så här: :)

onsdag 13 november 2013

Housewife

 
Tänk om man finge rota igenom skåpen bakom husmodern på bilden, där kunde man nog hitta en del.
När man bor i skogen som jag gör finns ju inte så många loppisar att gå till, i samhället finns en del, men jag har svårt att hitta saker som jag exempelvis hittar i Umeå. Extra roligt är ju när man hittar orginalkläder i bra skick, kan ju få en att må bra i dagar! Tänk om man fått gå igenom gammelmormors garderob.....Det är lite som att vi värdesätter allting lite försent, å andra sidan är det bra att hinna uppleva nuet mellan varven också.
Det är tyst och nästan tomt i huset, bara jag och Vega, jag skulle hinna göra massor under den här tiden innan middan, men inte idag.
Det räcker med att titta på den glada husmodern på bilden...
Marita

tisdag 12 november 2013

Egen tid.

Alla barnen har gått i säng och jag njuter av att det faktiskt bara är jag här.
Egentid mina vänner, behöver inte betyda att man måste lämna hemmet, gå på spa eller luncha på stan.
Egentid för mig är ständigt ett begrepp som är skiftande. Ibland räcker det med att få gå på toaletten själv.

Idag har det inte hänt så mycket. Vi har strosat runt här hemma och inte gjort så mycket.
Manfred konstaterade att det är mörkt när han går till skolan på morgonen, och lika svart när han just kommit hem. Och lite så börjar det ju bli.
Jag känner mig inte speciellt laddad inför det som komma skall, det långa mörkret., jag blir alltid lika förvånad när jag inser att det ljusnar igen och jag har överlevt en lång mörk vinter.
Så är det .Men än är det långt dit.
Därför är kreativiteten så viktig nu. Och ett bra tag framåt.
Jag kan längta en hel eftermiddag efter att få sätta mig och skriva, fortsätta på någons sockar, eller starta på nya projekt.








fredag 8 november 2013

Åh , Du Vinterland, nu är du här.....



När man ser sådana här vackra bilder på vintern så känns det ju inte så pjokigt med vintern ändå., fast jo..fy 17 va jobbigt med den annalkande vintern.
Jag bor verkligen på fel ställe, eftersom det finns ett litet litet problem....jag avskyr vintern.

Umeå nu då...jag blev inlagd och skulle op dagen efter, fick genast på mån träffa mina läkare, och vi var ju inte helt överens . Jag ville inte op och chansa till´såret  läkt. Men det ville herrarna,
Jag gick med på att göra mig op-klar tills tisdag morgon, om jag fick träffa herrarna igen,
Det fick jag. Vid det här laget hade hjärt ultraljudet kommit och även det visade vilken nytta pacemakern gör.
Så....Mr Folke meddelade då att vi avstår operation och provar blodförtunningsmedecin ist.
Där satt jag skrubbad från topp till tå och det va en sån lyckokänsla.
Det känns bra det här tycket jag!


Ska jag ha lugg eller vad?

Marita

söndag 3 november 2013

Övertyga mig!

 
Hela dagen idag har jag försökt tänka på allt annat än hjärtat. Och iof har det varit smäck fullt med Vega som fyller två år idag . Lilla hjärtat. Lilla bestämda , envisa, charmiga,vilda och söta hjärtat!
Men det är kväll nu, och på natten kommer det.
Allt skit kommer med mörkret, vad det än må vara. Ångest, längtan , oro,saknad och känslan av att vara så liten - mot resten av världen.
Jag känner mig lugnare nu än för två dagar sedan. Inte övertygad på att läkarna tar rätt beslut för mitt bästa, jag vet också att det är jag som tar det slutgiltiga beslutet.
Jag åker in på måndag morgon och gör ett ultraljud på hjärtat, gjort av en ultraljuds läkare får jag hoppas. Jag har en del frågor som jag hoppas kunna få svar på då. Efter det blir det operation på tisdag.
Hemskickad på onsdag.
Utan pc och icd , tills jag läkt ihop (2-4)veckor, och då sätta in pacemakern och icd på andra sidan i stället.
Om man nu anser att jag kan vara utan i flera veckor, och att jag kommer klara mig på medicinerna, VARFÖR ens pacemaker och icd överhuvudtaget??
Va? Va? Va?
Man vill ju göra detta för att funktionen och smärtan blivit ohållbar i vä-armen (cancerarmen) och med tiden blir det bara sämre, pga pacemakern - i kombination med en förstörd cancerarm.
Hänger man med lite nu så dyker ju dessutom frågan upp- "Varför sattes inte allt in på den friska sidan från början, för ni visste ju att den va cancerdrabbad?- Jo, vi skulle absolut gjort det iställlet"
Det är ett stort beslut att ta om jag väljer att inte genomgå operationen. Men för mig finns det fog för det. Jag är livrädd för att det ska återgå till hur det va innan. Jag är livrädd att jag ska börja känna hjärtat dunka i kroppen, i tid och otid, eller inte alls för den delen.

Hur ska man våga blunda till natten.
Vi har ju blivit vänner jag och min pacemaker, tanken på att jag ska vara utan det gör mig livrädd, om så än för ngr veckor. Finns ju gott om tid att dö på under den tiden menar jag.....
Jag vill inte höra -Det kommer gå bra-oroa dig inte-dom vet vad dom gör mm.....det går inte att baggitallisera det här anser jag. Det handlar om mitt liv, som för mig är värdefullt.

Övertyga mig.
Övertyga mig om att jag ska lägga mitt liv i någon annans händer.

Zackes tjej Wilma, och jag.
 


Idag va ju såklart Annjessika hit, och av henne fick jag en oroligt vacker tovad ring med ett rött hjärta på, otroligt sött. Dom kommer att finnas för försäljning på hantverkshuset i Vilhelmina, och går ju också att beställa här.




Julen känns en smula avlägset än, och det känns nästan provocerande att gå in på mataffärer och mötas av julefrid och julpynt från golv till tak. I oktober pratar jag om.
Något mera jag kan klaga om just nu..........nä. hörs imorgon.

Marita

onsdag 30 oktober 2013

Lägga sitt liv i andras händer.....

Jag vet inte vart jag ska börja, hur mycket jag ska delge och hur ärlig jag kan vara.
Jag drar det bara lite kortfattat,
jag fick pacemaker och icd inopererat i maj, blev bättre av det förutom att min sk cancer arm tog mera stryk än vanligt, allt började göra ont. Allt.
Idag är vä armen ca9 cm bredare, större än min högra arm...känns ungefär som när man ska ta blodtrycket, helt stasad. Anledningen till detta är typ att venerna blir tätt, det blir proppar,som bara är i vägen och inte släpper förbi blodet.
Nu blir det hjärtop på tisdag. Pacemakern och icd:n måste ut, och troligen flyttas till högra sidan i stället. Allt detta hade kunnat undvikas, om man tänkt på att armen va sjuk, och cancerbehandlad. Jag är inte helt nöjd. Man vill nämligen vänta några veckor innan man sätter in det nya på högra sidan, då man anser att risken för komplikationer är för stor. Det vill inte jag. Jag vill inte bli sjuk igen. Känna hjärtat dunka i otakt i hela kroppen. Få svettningar och andningssvårigheter på nätterna. Vi är vänner jag och min pacemaker. Trygga med varandra.
Jag är förbannad och livrädd, tycker att jag behandlas orätt. Jag förstår att dom kan sina saker och säkert vet vad dom gör, och möjligtvis tycker dom vet bäst, men det är jag som ska leva under dom veckorna med ett förstorat hjärta och hjärtsvikt. Jag bor i norrlands inland, med indragna vårdplatser och typ en halv ambulans. Stannar hjärtat hinner vi inte ut ur Rönnäs ens.
Trött.
Helt ärligt har jag inte bestämt mig om jag tänker göra detta. Pest eller kolera var det någon som sa.

söndag 27 oktober 2013

Manfred 7år

Dagen har varit lång......lilla gubben fyller 7år. Fullt ös hela dagen, med kompisar och flickvänner. Härligt liv<3

måndag 21 oktober 2013

Lite svid på kinderna .

Bilden är tagen för några dagar sedan när jag,Vega och Moon gick ut på förmiddagen och städade av altanen.
I sakta mak bör tilläggas. Mannen och en tonåring va i älgskogen, det va så friskt och skönt ute.

Idag har vi varit på utvsamtal och imorgon är nästa. Det blir ganska körigt när alla ska ha samtal i samma veva.
Elisa kom igår vilket gör att vi får lite avlastning från både matlagning och två trotsiga barn. Underbara människa.
Det känns och märks att armen är mer påverkad än vanligt, svullen , smärta och mer obrukbar än annars. Men redan på onsdag ska vi till onkologen i Umeå.

Äntligen har bredbandet blivit inkopplad , och jäklar va nice .
Kram så länge!

tisdag 15 oktober 2013

Vinnarna till våra Rosa Bandet sjalar

Nu har vi lottat ut våra Rosa Bandet sjalar! 
 

Grattis till damerna A, som vann den breda sjalen och C, som vann den smala. Sjalarna är på väg i posten och kommer att kunna pryda vinnarnas halsar under senare delen av oktober!
Mönstren till Rosa Bandet-projektet finns fortfarande till salu hos RA-Trikå, Sveriges kanske billigaste garn-butik. Passa på att gå dit och köpa ett Rosa Bandet-paket med garn och mönster. (http://www.ratrika.se/rosa-bandet-paket/1484-0)

onsdag 9 oktober 2013

Bättre dag än natt.

Uppkrupen i soffan framför nyhetsmorgon är såå mkt bättre än dom massiva mardrömmar jag haft besök av i natt.
Bättre dag än natt, hoppas jag.

Glöm inte att bidra till cancerfonden!

Hej!

måndag 7 oktober 2013

Var nionde kvinna......

Har ni sett rosa bandet kampanjen vi kör nu, helt otroligt vad man kan göra med en virknål. Gör en god gärning och beställning, det är ju för en god sak.
Var nionde kvinna drabbas av bröstcancer, man slipper inte undan, är det inte någon i närmaste familjen så hör man ändå talas om någon som drabbas.

Det har varit ganska högt tempo den senaste tiden, flera nya bekantskaper, jag försöker blicka framåt och de att vintern faktiskt är på väg, och det hade ju varit rolig om man hunnit med några marknader,eller snarare om man orkar.
I och med dem visionerna så virkar jag golvmattor, sockar och allting därimellan.
Klippa mattrasor behövs ju göras också. och jag måste få tag på material att   göra det av ......hoppas folk tänker på det när det rensas!

Nu är det läggdags med protest!
Det finns tunnbröd nu.
Våga prova!!

Kram Mita

måndag...

söndag 6 oktober 2013

Stöd Rosa Bandet- Utlottning

Vår synjunta har gjort några super-fina stickmönster och virkmönster för att stötta Rosa Bandet. Mönster o garn finns att köpa från RA-trikå. Och en del av vinsten går till Rosa Bandet.
Klicka här för att komma direkt till Rosa Bandet-erbjudandet.

UTLOTTNING
Vi lottar ut sjalarna på bilden här under. För att vara med så skriver du en kommentar till det här inlägget och berättar om du vill ha den smala sjalen eller den breda sjalen. Tävlingen avslutas nästa söndag, den 13/10 och vinnarna meddelas på bloggen. Sen skickas sjalarna direkt till sina nya ägare som kan bära dom för att visa att dom stöder Rosa Bandet.  Enda kravet är att ni som vinner lovar att betala 25kr till Rosa Bandet!


Vill du ge din drabbade väninna en gåva? Mönstret till det här fina hjärtat finns i det Rosa garnpaketet från RA-trikå!
Vill du inte själv sticka eller virka ett Rosa Band så kan du
maila på yisca@acc.umu.se så kan vi skicka per brev. 
De vanliga Rosa Banden kostar 35 kr, de med silvertråd 40 kr och de med rocailles-pärlor kostar 60 kr. Hela vinsten doneras till Rosa Bandet!

lördag 21 september 2013

Varför fråga-om man inte orkar lyssna?

Slutligen har dimman och diset lättat och det blev iaf ngr nyanser ljusare än innan. Det är höst-ljus skulle man kunna säga. Sommar-ljuset är då klart utbytt.

Lördag förmiddag och ungarna har börjat vakna, eller...dom yngsta barnen har varit vakna sen tidig morgon, hunnit vara ute och köra 4-hjuling och ska snart få lunch, medans dom äldre har börjat vakna, dock inte alla, framför allt inte den äldsta.
Manne har haft övernattnings kompis här inatt, det händer inte så ofta att han har det, herre vilket mys dom hade igår, Manne hade själv pantat burkar för att kunna köpa godis och drick (som mamma ändå fick pröjsa, hur det gick till? I have NO idea) det va madrasser på golvet och tv tittande låångt förbi sovtidfördenåldern.....men kul hade dom.

Johan har hittat hem ihelgen, eller snarare: han måste hämta nya matlådor, så han klarar sig ett tag:)) oavsett orsak är det skönt att ha honom hemma. Det är fruktandsvärt när dom börjar gymnasiet och byter ort, dom är ju ff så unga kan tyckas, i vissa avseenden.

Dom senaste dagarna har varit lite upp och ner,
när man lever under sådana omständigheter som mig, och min familj så är det ganska naturligt att man månar om varandras dagliga tillstånd, jag tänker såklart på smärta, ex Hur mår du idag?
Men...
När räcker det?
Alltså, iden här familjen handlar det väll främst om mig själv, ont i armen, yr i huvudet, hjärtklappning och så vidare....jag betar nog av det mesta skulle jag tro.
Det räcker nu, och då menar jag inte att vi utsatts för mycket och så, utan att det räcker för familjen. Dom ORKAR inte höra mer nu. Dom vill inte höra det ständiga klagandet och beklagandet varje dag, dom kanske stänger av, eller slutar fråga för dom orkar inte lyssna. Jag hittar motargument i bägge lägren här, Vi som lever med smärta eller sjukdom på något sätt måste få prata om det, och vi behöver få känna att någon bryr sig så pass att man får frågan -Hur är det? Och tas hänsyn till. Å andra sidan tycker jag SJÄLV att det är as jobbigt att ständigt lyssna på faster Bertas klagande om än det ena, en det andra, det är det enda hon pratar om, man VÅGAR ju inte fråga hur hon mår, för då sitter man ju fast i två timmar typ. Elakt? Ja, mot någon som ständigt lever med åkommor, smärta, cancer är det förnedrande att någon i ens närhet (framförallt) skulle känna så.
Å andra sidan måste vi med "åkommorna" tänka på att kanske ha andra samtalsämnen än BARA våra senaste sjukhusbesök, eller gnälla över saker vi inte kan delta i pga.........å andra sidan är det såå viktigt att "vi" måste få prata om det, för det är ju något som påverkar hela vårat liv, och anhörigas.
Det är en viktig fråga det här som vi borde lyfta fram oftare, från bägge håll.
Jag lämnar det för nu och ska ta en lunch-dejt med ungarna,

Fin lördag önskar jag dig,
Mita

torsdag 12 september 2013

Total tystnad.....

Jag stannar upp och står helt stilla och lyssnar...jag fyller maskinen med disk efter middan , och just där och då är det bara jag. Inga leksaks bössor som pangar , ingen Vega som kommer kånkandes med lilla gula stolen, för att nå allt jag försöker gömma för henne. Jag förlorar ständigt. Just där och då är alla som uppslukade och det är så tyst. När jag fyllt maskinen kommer ljuden tillbaka....jag blir attackerad av ungar från höger och vänster, Manfred kastar middagens mackaroner på lillasyster som skriker av lycka. Jag försöker stänga av och hitta tillbaka till tystnaden, men den är som bortblåst mina vänner, möjligtvis återkommer den när jag minst anar, och får ta vara på det då.

Min kära vän Rolf, på Ratrikå (hans länk finns till höger längst upp!) har skickat upp nytt raggsocksgarn, nytt för mig alltså , och det är på väg att bli sockar till någon av sönerna . Visst är det häftigt mönster?!. Love it! Ni vet att det går beställa sockar, just som du vill ha dem, möjligtvis inte just jag som stickar , vi är tre stycken som är besatta av det här!:)) Perfekt julklapp!!

Jag fick ett efterlängtat och kärt besök idag. Tack J.
Jag har saknat dig!

Tack för alla fina gratulationer på fb!

Kram ,
M

onsdag 11 september 2013

Allt är ok.

Jodå, trots lång frånvaro och tystnad här så får jag nog säga att i det stora hela är allt ok.
Trots värmen så känner jag att hösten är här, skogen är full av jägare, alla olika färger i naturen, och mörkret på kvällarna som inbjuder till tända ljus och rykande the.
Men värmen....vad är det när vi har sådan otrolig värme i september ? Jodå, jag kan tänka och inser att växthuseffekten har ett finger med i spelet, men man är ju inte riktigt van menar jag.
Lillan har slumrat till, och jag ska passa på att ringa viktiga samtal.
Kram
M

måndag 26 augusti 2013

Höstterminen är igång!

Varje gång jag letar efter mina glasögon svär jag för mig själv att skaffa ett självlysande senilsnöre. Men nu har jag dom..
Idag drog skolan igång.
Manne började äntligen ettan , Meja trean, och Moon sexan. Sen har jag ju två på högstadiet och två i gymnasiet . Sjukt mycket att hålla reda på. Sjukt mycket att oroa sig för, när man har många barn, och dom börjar bli äldre. Sjukt mycket kärlek att sprida mellan oss.

Det va tyst och lungt ett tag idag när Vega sov och som sagt  dom andra va i skolan. Men trots det hann jag inte göra ett skit. Inte ens skriva en rad eller öppna ett mail.

Det är mycket som händer nu framöver, fotbollsträningar och matcher. Moon fyller år på onsdag och sen är det en radda av födelsedagar innan december månad.

Jag har ju varit och lämnat lite cellförändringsprover, och väntar på besked. Besked om vilken typ av behandling som krävs. Jag väntar på att få göra datatomografi på buken.
För att se om det/ den har tagit sig dit.
Jag gjorde en"kon" vill säga tog bort en del av livmodertappen pga av förändringar. Då väntade jag Vega.
Det är ju just det här (om det nu skulle visa sig vara livmoderhalscancer) som vi kan vaccinera våra döttrar från. Det ger inte fullt skydd, men mot en vis del.
Det är ju som ett skämt. Man tror inte på allt dom säger längre . Jag ville ha provtagningen fort gjort då jag hade barnen och Ante i väntrummet , och valde därför att göra det utan bedövningen som skulle ha 30 min på sig innan den började verka. Hela besöket tog jag som en axelryckning, tills en stund efteråt.
Så nu kan det alltså vara på gång igen. En helt ny typ av cancer. Frågor som -varför blir jag så sjuk? dyker upp och ingen ger mig svar .
Ingenting i posten idag heller.
Jag ska ärligt säga att dom flesta av er gnäller över fel saker.

Det är en skön och myggfri kväll,

Mita

Det ÄR höst nu.

torsdag 22 augusti 2013

Snart är det helg!

Hur kommer det sig att trots att vi båda går hemma så längtar man efter helgen?
Umeå sonen har återvänt till Umeå och började skolan igår, medans resten av ungarna börjar på måndag. DET kommer bli konstigt , och Vega kommer få jätte tråkigt på dagarna.
I helgen var  det marknad i Dikanäs och vi (hela familjen flinta ) va såklart där. Jag har mer att berätta om det, men återkommer!
Tunnbrödet är slut och idag ska det bakas lite nytt.
Här får ni njuta av en bild på min snart (fyller på onsdag ) 12åriga Moon. Thank Good att tonåringen i henne inte helt har blommat ut!!
På instagram visar vi många fina bilder, under Marita ebervall.

Kram

torsdag 8 augusti 2013

Ingenting förvånar längre.

Jag har så många olika känslor i kroppen idag så jag har svårt att beskriva och bena ut dom.
För typ två år sedan gjorde jag en " kon " alltså tog bort cellförändringar på livmodertappen. Man tyckte att ingreppet gått bra och att man fått bort allt. Sen går man ju på återbesök.
Och idag, ca två månader efter ett sådant återbesök ringer telefonen och jag får veta att man hittat förändringar ingen. Så nu har jag en akuttid och ska göra en grundligare undersökning och provtagningar.
Det är ju underbart. Att jag inte själv kom  på att just det här kunde väll ta och blossa upp. Nu. När allt annat är så lugnt och fint menar jag.
Lam kände jag mig efteråt.
Det är konstigt ,att alltid när ngt sådant här händer så blir jag as trött, alltså så trött att ögonen svider och jag kan sova sittande. Man ska ju aldrig ta ut ngt i förväg. Men seriöst, vad är oddsen för att några positiva besked ska komma?. Inte höga du!

Jag kunde iaf känna glädje  när männen, och Meja, kom hem med 10 l hallon. Va rik man blir då!
Jag önskar att tingeling kommer och sprider lite styrka och hopp över oss i familjen inatt .
Ingenting förvånar mig längre, plötsligt händer det:)!

Mita.

tisdag 6 augusti 2013

Än finns det hopp!:)

Jag prövar igen.
Förbannade Internet.
Jag har igentligen inget att skriva. Det händer inte mycket . Jag går mest och drar benen efter mig. Jag har bakat tunnbröd , ja. Men blev dålig dagen efter så det vart sängläge hela dagen . Ibland känns det så här:
Jag är ju behandlad nu; för cancer och hjärtsvikt, förstorat hjärta.
Allt är inte bra än. Jag känner av hjärtat i vissa situationer mer än vid andra.
Alla drabbade känner nog igen Sig ,,jag är inte unik på ngt vis. Vare sig man drabbats av cancer eller hjärtat .
Men resten då! Dom runtomkring som kanske inte ser längre än att op-ärrert har läkt . Jag är inte ute efter att anklaga någon. Sen finns det ju dom som helt enkelt glömmer. Att man inte har orken eller kraften.
Utan att ha gjort ngn djupare forskning kan jag konstatera att barn, dom glömmer fort..

Jag fick i helgen känna av godhet! Mattan på bilden visar en av två unikt handarbetade trasmattor som jag fick.
Jag skyddar dom som om dom vore mina egna barn! Och förbannad blir jag om någon går på dom med skitiga fötter.

Den andra bilden visar vad jag gör, när jag inte drar benen , virkar mormorsrutor till kuddar. Fort går det ju dessutom.
Riktig terapi..det och tunnbröd bakningen . Man kommer ju fram till så mycket när man får lite perspektiv.

Ungarna har varit trötta och gnälliga idag, det har blivit för lite sömn för oss alla tror jag.
Tjejerna har iaf(när dom för tillfället vår vänner!) varit ner bakom lagårn och plockat hallon, så nu har vi gjort hallonpaj .
Vi väntar bara på männen som drog en repa till skogs.

Men du då? Är allt ok?
/Marita

tisdag 30 juli 2013

En tråkig dag förtjänar tråkig mat.

Känns som en söndag idag. Regnet  kommer i duster och det är olika grå-skalor på himlen. Tråkigt som bara den.
Några av ungdomarna sitter framför tv:n medans lillebror och kompis jagar bak tuppen och han fruar till hönshuset , för det är ju där dom hör hemma. Inte på vägen, inte heller hos grannarna....
Jag bakade 30 pkt  tunnbröd igår, jag vet inte vad jag häll på med, för det tog hela dan . Jag ställde mig i duschen kvart i två inatt . Inte bra för någon som jag, som behöver sömnen grymt mkt. Sim tur va hade jag mun goda vän som inte vek från min sida, och åkte hem samtidigt som jag låste bageriet . Evigt tacksam S!!

Det är både tråkigt och väldigt skönt att vara hemma från vår semester, många roliga minnen vi kan glädjas åt när mörkret och vintern kommer.

Här serveras blodpudding till middag....en tråkig dag som denna!

Kram Mita

tisdag 23 juli 2013

Piteå havsbad 2013

Sitter just nu på skeppet och tittar på när mina fyra yngsta barn leker. Ante och pojkarna är och kör gokart idag. Känns ändå som att det är en lite lugnare dag idag än dom före, då det har varit full fart på Manne med alla nya intryck och dessutom pengar man kan handla för.
Det är jätteroligt här inne för dom yngre , men...behöver jag nämna att precis allt är svindyrt? En kaffe 25:- ett glas dricka 20:-. Ni förstår ju fördelen med att ha stuga med självhushåll.
Trevligt sällskap har vi dessutom pengar, då Johans svärföräldrar med familj är här. Så på torsdag kväll är det en föreställning med bla Pernilla Wahlgren som några av oss ska se.
Nu dras barnen mot scenen där sjörövarna snart ska uppträda,
Så skepp ohoj så länge!

Marita