måndag 26 augusti 2013

Höstterminen är igång!

Varje gång jag letar efter mina glasögon svär jag för mig själv att skaffa ett självlysande senilsnöre. Men nu har jag dom..
Idag drog skolan igång.
Manne började äntligen ettan , Meja trean, och Moon sexan. Sen har jag ju två på högstadiet och två i gymnasiet . Sjukt mycket att hålla reda på. Sjukt mycket att oroa sig för, när man har många barn, och dom börjar bli äldre. Sjukt mycket kärlek att sprida mellan oss.

Det va tyst och lungt ett tag idag när Vega sov och som sagt  dom andra va i skolan. Men trots det hann jag inte göra ett skit. Inte ens skriva en rad eller öppna ett mail.

Det är mycket som händer nu framöver, fotbollsträningar och matcher. Moon fyller år på onsdag och sen är det en radda av födelsedagar innan december månad.

Jag har ju varit och lämnat lite cellförändringsprover, och väntar på besked. Besked om vilken typ av behandling som krävs. Jag väntar på att få göra datatomografi på buken.
För att se om det/ den har tagit sig dit.
Jag gjorde en"kon" vill säga tog bort en del av livmodertappen pga av förändringar. Då väntade jag Vega.
Det är ju just det här (om det nu skulle visa sig vara livmoderhalscancer) som vi kan vaccinera våra döttrar från. Det ger inte fullt skydd, men mot en vis del.
Det är ju som ett skämt. Man tror inte på allt dom säger längre . Jag ville ha provtagningen fort gjort då jag hade barnen och Ante i väntrummet , och valde därför att göra det utan bedövningen som skulle ha 30 min på sig innan den började verka. Hela besöket tog jag som en axelryckning, tills en stund efteråt.
Så nu kan det alltså vara på gång igen. En helt ny typ av cancer. Frågor som -varför blir jag så sjuk? dyker upp och ingen ger mig svar .
Ingenting i posten idag heller.
Jag ska ärligt säga att dom flesta av er gnäller över fel saker.

Det är en skön och myggfri kväll,

Mita

Det ÄR höst nu.

torsdag 22 augusti 2013

Snart är det helg!

Hur kommer det sig att trots att vi båda går hemma så längtar man efter helgen?
Umeå sonen har återvänt till Umeå och började skolan igår, medans resten av ungarna börjar på måndag. DET kommer bli konstigt , och Vega kommer få jätte tråkigt på dagarna.
I helgen var  det marknad i Dikanäs och vi (hela familjen flinta ) va såklart där. Jag har mer att berätta om det, men återkommer!
Tunnbrödet är slut och idag ska det bakas lite nytt.
Här får ni njuta av en bild på min snart (fyller på onsdag ) 12åriga Moon. Thank Good att tonåringen i henne inte helt har blommat ut!!
På instagram visar vi många fina bilder, under Marita ebervall.

Kram

torsdag 8 augusti 2013

Ingenting förvånar längre.

Jag har så många olika känslor i kroppen idag så jag har svårt att beskriva och bena ut dom.
För typ två år sedan gjorde jag en " kon " alltså tog bort cellförändringar på livmodertappen. Man tyckte att ingreppet gått bra och att man fått bort allt. Sen går man ju på återbesök.
Och idag, ca två månader efter ett sådant återbesök ringer telefonen och jag får veta att man hittat förändringar ingen. Så nu har jag en akuttid och ska göra en grundligare undersökning och provtagningar.
Det är ju underbart. Att jag inte själv kom  på att just det här kunde väll ta och blossa upp. Nu. När allt annat är så lugnt och fint menar jag.
Lam kände jag mig efteråt.
Det är konstigt ,att alltid när ngt sådant här händer så blir jag as trött, alltså så trött att ögonen svider och jag kan sova sittande. Man ska ju aldrig ta ut ngt i förväg. Men seriöst, vad är oddsen för att några positiva besked ska komma?. Inte höga du!

Jag kunde iaf känna glädje  när männen, och Meja, kom hem med 10 l hallon. Va rik man blir då!
Jag önskar att tingeling kommer och sprider lite styrka och hopp över oss i familjen inatt .
Ingenting förvånar mig längre, plötsligt händer det:)!

Mita.

tisdag 6 augusti 2013

Än finns det hopp!:)

Jag prövar igen.
Förbannade Internet.
Jag har igentligen inget att skriva. Det händer inte mycket . Jag går mest och drar benen efter mig. Jag har bakat tunnbröd , ja. Men blev dålig dagen efter så det vart sängläge hela dagen . Ibland känns det så här:
Jag är ju behandlad nu; för cancer och hjärtsvikt, förstorat hjärta.
Allt är inte bra än. Jag känner av hjärtat i vissa situationer mer än vid andra.
Alla drabbade känner nog igen Sig ,,jag är inte unik på ngt vis. Vare sig man drabbats av cancer eller hjärtat .
Men resten då! Dom runtomkring som kanske inte ser längre än att op-ärrert har läkt . Jag är inte ute efter att anklaga någon. Sen finns det ju dom som helt enkelt glömmer. Att man inte har orken eller kraften.
Utan att ha gjort ngn djupare forskning kan jag konstatera att barn, dom glömmer fort..

Jag fick i helgen känna av godhet! Mattan på bilden visar en av två unikt handarbetade trasmattor som jag fick.
Jag skyddar dom som om dom vore mina egna barn! Och förbannad blir jag om någon går på dom med skitiga fötter.

Den andra bilden visar vad jag gör, när jag inte drar benen , virkar mormorsrutor till kuddar. Fort går det ju dessutom.
Riktig terapi..det och tunnbröd bakningen . Man kommer ju fram till så mycket när man får lite perspektiv.

Ungarna har varit trötta och gnälliga idag, det har blivit för lite sömn för oss alla tror jag.
Tjejerna har iaf(när dom för tillfället vår vänner!) varit ner bakom lagårn och plockat hallon, så nu har vi gjort hallonpaj .
Vi väntar bara på männen som drog en repa till skogs.

Men du då? Är allt ok?
/Marita