tisdag 19 november 2013

Börjar i tid..


Jo, nu har julmattan kommit fram, och idag va jag uppe och slet lite i julkartongerna, då jag vet hur lång tid det tar för mig innan jag är färdig med allt. Man blir alltid avbruten just när man jobbar som bäst och sen kan det ta flera dagar innan man får möjligheten att fortsätta.
På tal om jobb så ska jag ställa mig i bageriet på torsdag, i sakta mak såklart! Ska försöka lyssna på kroppen. Men nu när julen närmar sig vore det ju roligt att faktiskt ha sitt eget bröd hemma i frysen.
Tittade igenom gamla bilder och delar med mig av några, herre vad tiden rusar fram. Skrämmande.
Ny dag i morgon , nu har jag en del skrivande kvar innan jag släcker ner.
Gonatt!
Mita




 




 

torsdag 14 november 2013

Förslag på middag?

Hjärnan börjar gå på högtryck vid den här tiden, om man inte har kommit på någon middag.
(Jaa, varför gör hon inte en matsedel?)

Vega sover lunch på soffan idag, och jag har suttit bredvid henne med datorn i knät och, för ovanlighetens skull 1:an på tvn.
Det märks att det var ett tag sedan jag satt framför datorn, jäklar vad trött i ögonen jag blir.
På tal om ögonen , mina ögonlock  kan iblans när jag vaknar vara svullna, för att sen bli lite mer till sin ursprungliga form. Är det nu jag borde börja fundera över olika lyft? Eller bara låta åldern ha sin gång....jag menar, man kan ju inte alltid se ut så här: :)

onsdag 13 november 2013

Housewife

 
Tänk om man finge rota igenom skåpen bakom husmodern på bilden, där kunde man nog hitta en del.
När man bor i skogen som jag gör finns ju inte så många loppisar att gå till, i samhället finns en del, men jag har svårt att hitta saker som jag exempelvis hittar i Umeå. Extra roligt är ju när man hittar orginalkläder i bra skick, kan ju få en att må bra i dagar! Tänk om man fått gå igenom gammelmormors garderob.....Det är lite som att vi värdesätter allting lite försent, å andra sidan är det bra att hinna uppleva nuet mellan varven också.
Det är tyst och nästan tomt i huset, bara jag och Vega, jag skulle hinna göra massor under den här tiden innan middan, men inte idag.
Det räcker med att titta på den glada husmodern på bilden...
Marita

tisdag 12 november 2013

Egen tid.

Alla barnen har gått i säng och jag njuter av att det faktiskt bara är jag här.
Egentid mina vänner, behöver inte betyda att man måste lämna hemmet, gå på spa eller luncha på stan.
Egentid för mig är ständigt ett begrepp som är skiftande. Ibland räcker det med att få gå på toaletten själv.

Idag har det inte hänt så mycket. Vi har strosat runt här hemma och inte gjort så mycket.
Manfred konstaterade att det är mörkt när han går till skolan på morgonen, och lika svart när han just kommit hem. Och lite så börjar det ju bli.
Jag känner mig inte speciellt laddad inför det som komma skall, det långa mörkret., jag blir alltid lika förvånad när jag inser att det ljusnar igen och jag har överlevt en lång mörk vinter.
Så är det .Men än är det långt dit.
Därför är kreativiteten så viktig nu. Och ett bra tag framåt.
Jag kan längta en hel eftermiddag efter att få sätta mig och skriva, fortsätta på någons sockar, eller starta på nya projekt.








fredag 8 november 2013

Åh , Du Vinterland, nu är du här.....



När man ser sådana här vackra bilder på vintern så känns det ju inte så pjokigt med vintern ändå., fast jo..fy 17 va jobbigt med den annalkande vintern.
Jag bor verkligen på fel ställe, eftersom det finns ett litet litet problem....jag avskyr vintern.

Umeå nu då...jag blev inlagd och skulle op dagen efter, fick genast på mån träffa mina läkare, och vi var ju inte helt överens . Jag ville inte op och chansa till´såret  läkt. Men det ville herrarna,
Jag gick med på att göra mig op-klar tills tisdag morgon, om jag fick träffa herrarna igen,
Det fick jag. Vid det här laget hade hjärt ultraljudet kommit och även det visade vilken nytta pacemakern gör.
Så....Mr Folke meddelade då att vi avstår operation och provar blodförtunningsmedecin ist.
Där satt jag skrubbad från topp till tå och det va en sån lyckokänsla.
Det känns bra det här tycket jag!


Ska jag ha lugg eller vad?

Marita

söndag 3 november 2013

Övertyga mig!

 
Hela dagen idag har jag försökt tänka på allt annat än hjärtat. Och iof har det varit smäck fullt med Vega som fyller två år idag . Lilla hjärtat. Lilla bestämda , envisa, charmiga,vilda och söta hjärtat!
Men det är kväll nu, och på natten kommer det.
Allt skit kommer med mörkret, vad det än må vara. Ångest, längtan , oro,saknad och känslan av att vara så liten - mot resten av världen.
Jag känner mig lugnare nu än för två dagar sedan. Inte övertygad på att läkarna tar rätt beslut för mitt bästa, jag vet också att det är jag som tar det slutgiltiga beslutet.
Jag åker in på måndag morgon och gör ett ultraljud på hjärtat, gjort av en ultraljuds läkare får jag hoppas. Jag har en del frågor som jag hoppas kunna få svar på då. Efter det blir det operation på tisdag.
Hemskickad på onsdag.
Utan pc och icd , tills jag läkt ihop (2-4)veckor, och då sätta in pacemakern och icd på andra sidan i stället.
Om man nu anser att jag kan vara utan i flera veckor, och att jag kommer klara mig på medicinerna, VARFÖR ens pacemaker och icd överhuvudtaget??
Va? Va? Va?
Man vill ju göra detta för att funktionen och smärtan blivit ohållbar i vä-armen (cancerarmen) och med tiden blir det bara sämre, pga pacemakern - i kombination med en förstörd cancerarm.
Hänger man med lite nu så dyker ju dessutom frågan upp- "Varför sattes inte allt in på den friska sidan från början, för ni visste ju att den va cancerdrabbad?- Jo, vi skulle absolut gjort det iställlet"
Det är ett stort beslut att ta om jag väljer att inte genomgå operationen. Men för mig finns det fog för det. Jag är livrädd för att det ska återgå till hur det va innan. Jag är livrädd att jag ska börja känna hjärtat dunka i kroppen, i tid och otid, eller inte alls för den delen.

Hur ska man våga blunda till natten.
Vi har ju blivit vänner jag och min pacemaker, tanken på att jag ska vara utan det gör mig livrädd, om så än för ngr veckor. Finns ju gott om tid att dö på under den tiden menar jag.....
Jag vill inte höra -Det kommer gå bra-oroa dig inte-dom vet vad dom gör mm.....det går inte att baggitallisera det här anser jag. Det handlar om mitt liv, som för mig är värdefullt.

Övertyga mig.
Övertyga mig om att jag ska lägga mitt liv i någon annans händer.

Zackes tjej Wilma, och jag.
 


Idag va ju såklart Annjessika hit, och av henne fick jag en oroligt vacker tovad ring med ett rött hjärta på, otroligt sött. Dom kommer att finnas för försäljning på hantverkshuset i Vilhelmina, och går ju också att beställa här.




Julen känns en smula avlägset än, och det känns nästan provocerande att gå in på mataffärer och mötas av julefrid och julpynt från golv till tak. I oktober pratar jag om.
Något mera jag kan klaga om just nu..........nä. hörs imorgon.

Marita