söndag 3 november 2013

Övertyga mig!

 
Hela dagen idag har jag försökt tänka på allt annat än hjärtat. Och iof har det varit smäck fullt med Vega som fyller två år idag . Lilla hjärtat. Lilla bestämda , envisa, charmiga,vilda och söta hjärtat!
Men det är kväll nu, och på natten kommer det.
Allt skit kommer med mörkret, vad det än må vara. Ångest, längtan , oro,saknad och känslan av att vara så liten - mot resten av världen.
Jag känner mig lugnare nu än för två dagar sedan. Inte övertygad på att läkarna tar rätt beslut för mitt bästa, jag vet också att det är jag som tar det slutgiltiga beslutet.
Jag åker in på måndag morgon och gör ett ultraljud på hjärtat, gjort av en ultraljuds läkare får jag hoppas. Jag har en del frågor som jag hoppas kunna få svar på då. Efter det blir det operation på tisdag.
Hemskickad på onsdag.
Utan pc och icd , tills jag läkt ihop (2-4)veckor, och då sätta in pacemakern och icd på andra sidan i stället.
Om man nu anser att jag kan vara utan i flera veckor, och att jag kommer klara mig på medicinerna, VARFÖR ens pacemaker och icd överhuvudtaget??
Va? Va? Va?
Man vill ju göra detta för att funktionen och smärtan blivit ohållbar i vä-armen (cancerarmen) och med tiden blir det bara sämre, pga pacemakern - i kombination med en förstörd cancerarm.
Hänger man med lite nu så dyker ju dessutom frågan upp- "Varför sattes inte allt in på den friska sidan från början, för ni visste ju att den va cancerdrabbad?- Jo, vi skulle absolut gjort det iställlet"
Det är ett stort beslut att ta om jag väljer att inte genomgå operationen. Men för mig finns det fog för det. Jag är livrädd för att det ska återgå till hur det va innan. Jag är livrädd att jag ska börja känna hjärtat dunka i kroppen, i tid och otid, eller inte alls för den delen.

Hur ska man våga blunda till natten.
Vi har ju blivit vänner jag och min pacemaker, tanken på att jag ska vara utan det gör mig livrädd, om så än för ngr veckor. Finns ju gott om tid att dö på under den tiden menar jag.....
Jag vill inte höra -Det kommer gå bra-oroa dig inte-dom vet vad dom gör mm.....det går inte att baggitallisera det här anser jag. Det handlar om mitt liv, som för mig är värdefullt.

Övertyga mig.
Övertyga mig om att jag ska lägga mitt liv i någon annans händer.

Zackes tjej Wilma, och jag.
 


Idag va ju såklart Annjessika hit, och av henne fick jag en oroligt vacker tovad ring med ett rött hjärta på, otroligt sött. Dom kommer att finnas för försäljning på hantverkshuset i Vilhelmina, och går ju också att beställa här.




Julen känns en smula avlägset än, och det känns nästan provocerande att gå in på mataffärer och mötas av julefrid och julpynt från golv till tak. I oktober pratar jag om.
Något mera jag kan klaga om just nu..........nä. hörs imorgon.

Marita

4 kommentarer:

  1. så fruktansvärt för dig! lycka till hur du än väljer. tänker på dig!

    SvaraRadera
  2. Kämpe, tänker inte säga lycka till för det är ju ett utnött ord känns det som. Du fattar beslutet och du är klok nog för att fatta rädd beslut, det är jag övertygad om. Kram min vän och ..........till!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Halkade in på din blogg och fick en klump i halsen, vilka tuffa grejor du går igenom. Det är några dar sen du bloggade hoppas att allt gick bra. kram

    SvaraRadera