måndag 29 december 2014

Snart är julhelgen förbi-jippie!

Trots alla omständigheter så kom julen. Ungefär som reklamen-det blir jul endå. Och det blev det. Vi överlevde dessutom. Jag avskyr julen. Jävla jippo. Men vad gör man inte för ungarna?   Jag försökte få till en så naturlig jul som det gick, och jag tror att dom endå bldv nöjda. Jag och barnen har varit,  o h är i rönnäs nu under lovet..vi fick snabb besök av barnens släkt och sen var det bara jag och barnen- och tomte besök. Det va helt ok faktiskt.
Imorgon blir det dock en Vilhelmina dag, för att inhandla nyårskitt, mycket viktig detalj är ju att det körs en version av tv programmet halv åtta hos mig. Och det är i första hand meja som då är kökschef, värdinna och toastmaster.....♥
Det är vidrigt kallt ute, och trots snor och kracks så är ungar ute stundvis. Det tolkas efter skoter, skruvas i andra  skotrar.  Sonen har lagt ut vinterns första isnät idag, här i malgomaj.

Det är nu man borde sova ser jag på klockan, det har varit en motig dag idag, men bestämt mig för att imorgon är en bättre dag♥

♥ Marita

lördag 20 december 2014

Tigerhonan


 Som jag gruvat för att skriva. Och längtat, Dags att ta bladet från munnen och tala, lika bra nu.
Det finns inte mycket att säga, mer än ett krasst konstaterande från mig själv: vissa drabbas av mer skit än andra. Vi har milt uttryck gjort det.

Det spekuleras en hel del, vad som hänt och vem som gjort vad, vissa tycks veta mer än andra och vissa har säkra källor att bravera med.Gör så....ingen av oss vet mer än någon annan antar jag.
Vi får vänta och se vad som händer, men läget nu är att mina barn har förlorat en pappa. Framtiden vet vi inget om, men låt oss vara vuxna och hålla samtal och personliga åsikter ovanför våra barns huvuden, för allas skull.
Jag kommer fortsätta vakta mina ungar som den tigerhona jag är. för dom är oskyldiga, för er som glömt.

Jag har bakat som en tok, ungarna har vänner hos sig, det rings, springs, skjutsas , gnatas, tjatas, gråts en del,klagas och peppas.
Vi hanterar alla detta olika, och måste därför bemötas olika. Det är inte alltid lätt. Faktiskt jävligt svårt.

Livet rullar på, tiden går, och ovissheten tär, sliter , gnager ...speciellt i barnen då som undrar när pappa kommer hem.









 Det har bakats en del iaf, dottern tog tag i saker och ting och bakade själv både lussekatter och kakor. Hon gömde dessutom allt väl i frysen! Hon känner sin familj alldeles för väl:)




Måla är ju ett befriande sätt att uttrycka sig på, min favorit förutom skrivandet då. Blir inte alltid så bra, med det betyder alltid något, står alltid för en känsla.
Hoppas ni har en bra kväll!

Marita