torsdag 12 maj 2016

Deppigt....

När man tittar ut genom fönstret och det på gräsmattan och lägdan att gräset är gul runt och alldeles vissnat- då kan man förvilla sig och det känns som höst plötsligt.....idag är en sån dag, grått regnigt och allmänt deppigt väder. Vaknar man på morgonen av att solen lyser in genom flnstret- det är inte mkt som kan gå fel då menar jag. Alla förutsättningar känns positivare! Men så var det juh som sagt inte idag..
Jag är ledig ihelgen,  känns skönt och roligt, vi ska rensa upp på gården och kanske tom putsa fönstren. Det skulle både behövas och tillfredställa en liten bit av mitt enormt dåliga samvete. Det skulle ju vara skönt:)
Jag fortsätter att plantera om blommorna  här hemma- just nu är det mest basala händelser som väger tyngst.
Jag behöver pepp idag!

Kram Marita

tisdag 3 maj 2016

Klagosång...

Så trött och jävligt less jag blir vissa dagar.....fortare än andra kan tilläggas då. Jag har tvingat mig själv att gå i säng tidigare på kvällarna för att sova taskigt på natten, ligga vaken en timma innan larmet, för att sen kliva upp 05.00. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla mitt skitdåliga humör på....

Jag har haft turen att jag  varit eftertraktad på arbetet och därav jobbat mycket den senaste tiden, kan dock, när solen skiner och det kliar i trädgårdsfingrarna, längta efter en ledig dag. Lediga dagar blir det såklart, men att passa in det med lediga barn, fint väder och kli i fingrarna är inte helt tvärenkelt gjort....

Jag måste säga, alla ni kvinnor som jobbar, ni är så duktiga! Att ni orkar! Jag möter medelålders kvinnor som jobbat mer än trettio år inom vården, uppfostrat ungar, och många gånger roddat man ,hus och hem oxå, och som nu medelålders fortsätter jobba(heltid många gånger) men har nu barnbarn som pockar på uppmärksamhet från ett pigg och glad mormor/farmor.
Ni gör det bra, jag fattar inte hur ni orkar.
Men sen....vilka misslyckade sorgliga människor man springer på ibland. Och nu pratar jag inte om brukare,patienter eller kunder, utan kollegor. Det kan verkligen vara en enorm påfrestning när allt inte är underbart i fikarummet.
Å andra sidan är det ju inte bara i fikarummet man springer på människor man ogillar - är väll snarare regel än undantag när det gäller, ja..typ livet.

Marita